Jämtlandsfjällen i mitt hjärta

I år har jag haft förmånen att verkligen genomföra en magiskt rolig juli månad. Scrolla bakåt bland inläggen för att läsa om bergsultralopp i Pyrenéerna, löpning längst med Kungsleden, 2 vändor uppför Kebnekaise inom loppet av ett dygn (bl.a i magisk midnattssol), äventyr och bestigning på Kroatiens högsta berg och nu den senaste veckan många dagar i Jämtlandsfjällen. En rejäl blandning av både jobb och fritid, men jobbar man med det man brinner för så blir en del av jobbet lite som semester också :-)

Förra veckan bjöd på äran att guida 40 glada löpare i mina favoritfjäll. Jag kan inte låta bli men jag bara ÄLSKAR Sylarna. På alla sätt. Jag tröttnar aldrig på den platsen. Är ganska säker på att det är för att det var min första upplevelse i fjällen. Så det sitter kvar!

Bilder och text om lägret kan man läsa om här i rapporten!

Sylarna-gänget innan start

Vi tog över fjället och topparna ;)

  

Börjar nästan samla på le-och-var-glad-brevid-ett-stup-bilder…

Efter långpass på över 40km, toppbestigning av Syltoppen och en del transportlöpning kunde jag summera ihop nästan 20h rörelse. Efter avtackning (som alltid ä lika brutalt jobbigt för mig då jag är sämst på att säga hej då) så dök syster och mor min upp. Vi skulle nämligen också springa i de Jämtländska fjällen ihop, närmare bestämt Jämtlandstriangeln (som vi också har som resa både 4-6 sep och 11-13 sep). Denna klassiska sträcka som bjuder på 1 natt på Sylarna Fjällstation och en på Blåhammarens. Det har varit lite av en dröm för mig att visa dem den här sträckan, så äntligen dags attdet blev av!

Himlen full av kärlek från Sylarna Fjällstation

Syrran har inte alls sprungit mycket men taggat igång lite på löpning i vår. Så jag tog tag i situationen direkt och tvingade med dem! Man springer totalt 47km på 3 dagar uppdelat på 16km, 19km och 12km. Distanser alla klarar av då man har både lunch – och fotostopp :)

Syster, mamma och Mirre

Det blev en magisk tur med bra väder. Dessutom bjöd måndagen på en chockerande överraskning som kom farande från Stockholm. En riktigt bortskämd Miranda på sin födelsedag alltså. Tisdagen blev det också berömda 3rätters på Blåhammaren till melodin av flera regnbågar. Fjället är magiskt.

Väl tillbaka till Storulvån efter non-stop 7 dagar på fjället kändes benen ganska möra och goa. Jag testade dem en sista stund genom att skutta uppför Getryggen lite snabbare än tänkt innan nattåget hem. Framförallt uför var inte-av-denna-värld-kul! Även om benen var riktigt trötta så roade jag mig med att springa utför på de mest tekniska partierna. Riktigt bra träning… och nervkittlande!

Egenproducerad toppbild på Getryggen med hjälp av kamerans utlösare. Var är selfiestickan när man behöver den?

Uppe på toppen av Getryggen satt jag sedan i min ensamhet en stund och var tacksam för lite allt möjligt. 7 dagar med 7 dagars fjällöpning och fantastiska människor. På en plats jag avgudar och med ben som känts både starka och pigga alla dessa dagar. Trots att juli som helhet faktiskt bjudit på uppemot 20 löpdagar och över 80h i skorna. Tacksam också för att få snurra ytterligare ett varv runt jordklotet och gå in på det 27e året med stark och rak rygg, säkert leende och fina relationer omkring mig. Möjligtvis blev jag lite mini-religiös däruppe på toppen; men ibland är det inte helt fel att stanna upp en stund och uppskatta allt runtomkring. Ibland bli mitt ”nuet” mer ett flängande, så mina få micro-pauser är välkomnade.

Är oerhört laddad inför ett augusti som bjuder på ännu mer fjällöpning, vänner, arbete och inte minst kraftprovet 100km i Alperna. Bring it on :)