Inför årets utmaning CCC 100km

Jag läser förra årets race rapport.

Går in i ganska många känslor när jag läser min väg genom rapporten. Visst känner jag mig peppad, men fy sjutton vad jobbigt det kommer bli ;)

Men jag ÄR peppad. Och jag är återigen i bra form. Och jag kommer att ta revansch. Har redan klargjort att om jag inte går i mål så åker jag inte ens hem. Sådetså.

Skämt å sido. Det var ingen tvekan om att anmäla sig på nytt trots kollapsen förra året. Det hade känts så ofärdigt då. Nu får jag i alla fall en chans att färdigställa äventyret.

Framför mig har jag 100km i tuff bergsmiljö. 5000 höjdmeter varav de första 1400 får man direkt till start. Jag känner nervositeten och spänningen i magen när jag tänker på starten. Det är ALLTID samma sak vid start. Man vill inte vara någon annanstans men ändå undrar man vad fan man gör på plats?!!

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade något mentalt monster inför sista etappen. Såklart jag har. Men jag måste överhuvudtaget ta mig dit först. Man får ta små steg. Först ska jag ju ta mig till Chamonix. Sedan till start, sedan över första berget etc etc.

Men när jag når den där sista jävla finaletappen. OJJJJJ VAD JAG SKA NJUTA.

Fast det kommer göra ont. Men det får göra ont i slutet på långa lopp.

Nu ska jag ladda 7 dagar till. Om exakt 7 dagar springer jag…