3:a på BAMM70 !

Grattis till Eric och Maria på BAMM 70. De kom precis efter multisporteliten; har har ni deras tävlingsberättelse från 2 dagars fjällorienteringen!

---

BAMM 70 – tävlingsberättelsen
POSTED ON AUGUSTI 19, 2014 BY MARIA EHLIN KOLK

15 timmar, 5000 höjdmeter och över 80 km. I mest vind, en del regn, en del snö och lite sol. Till sista fick vi klättra upp på pallen som tredje lag i mixklassen och sjunde lag totalt. Här är tävlingsberättelsen!

BAMM: Björkliden Artic Mountain Marathon är en tvådagars fjällorientering med start i Björkliden. Det finns tre klasser; 30 km, 50 km och 70 km. I 50- och 70-klassen bär man all sin utrustning på fjället inklusive tält, sovsäck, kök och mat. Jag har alltid velat köra den här tävlingen och förra året fick jag chansen. Jacob frågade på tentafesten, jag lurade honom att köra 70 och efter en hård andra dag kom vi i mål i vår egen klass ”BAMM 60″. Här finns berättelsen från det äventyret. I år var jag himla sugen på revansch!

När vi sprang i mål förra året mötte jag min överman i positiv energi i målet. Eric Forsner och Miranda Kvist var på plats med massa lag från deras företag Team Nordic Trail. Jag hade egentligen tänkt köra BAMM 70 Dam i år men efter många roliga pass i höstas övertalade Eric mig om kriga ett år till i mixklassen.

Årets kombolag blev således Team Crescent Adventure/Team Nordic Trail. Eric kör alltid i shorts: jag ville inte vara sämre. Fick semester på tisdagen; på onsdagen inhandlades nya snabba shorts och på torsdagen flög vi till Kiruna sen vidare till Björkliden. Eric hade ansvaret för packningen och skickade flera bilder på soliga prognoser. När vi kom fram till Björkliden kom det fram att Eric tittat på fel ort på YR och de 16 grader och sol jag räknat med snarare skulle bli 5 grader, vind och regn. Björn Rydvall (BAMM-kungen som även detta år vann allt tillsammans med Jossa i Team Haglöfs/Silva) berättade för mig förra året att man blir 10 % snabbare i shorts så vi fick helt enkelt springa fort för att hålla värmen…

Årets bana var en jämn uppdelning av de totala 80 km samt 5000 höjdmetrarna. Banläggarens tanke var vackra vyer vilket vädret delvis förstörde för men det blev många vackra toppar att klättra upp till. Lätt och tunt var Erics devis på packningen så min ryggsäck vägde säkert 3 kg mindre än året innan. Skönt när jag sprang men komforttemperaturen på 16 grader på sovsäcken gav mig kanske 15 minuters sömn natten fredag-lördag. Utanför tältet var det många grader kallare än sovsäckens extremtemperatur…

Dag ett såg banan ut så här:

Vi krigade på bra första och andra toppen. Hade enbart ostoppbara Haglöfs/Silva och FJS framför oss samt några herrlag. Vädret var fint första timmarna och på väg till tredje kontrollen var det så här vackert:

Eric är brutalt stark och vi körde med lina både första och andra toppen. Sen var det plattlöpning på led bort till Kårsavagge och nu kom vi ikapp en rad lag i 50-klassen. Men ledlöpning är farligt. Först ramlar Eric och får ett jack i smalbenet. Jag faller strax efter och hela knät blir rött och svullet. Diagnostiserar mig själv och kommer fram till att fettkudden som ligger framför knäskålsbenet troligtvis gått sönder. Biter ihop och joggar vidare.

Snart går det uppför igen. Härlig känsla att plocka säkert 10 lag uppför vattenfallet mot forskningsstationen och kontroll nummer 5. Ett snabbt men brant vägval upp till 6:an gör att ännu fler 50-lag passeras. Sen gör vi dagens bomm på kanske 15 minuter. Kompassen vajar till av något magnetfält och vi kommer fel ner från 6:an. Vi upptäcker det ganska snabbt men vi hinner bli nedkylda medan vi letar oss tillbaka och ledlöpningen till Månndalen tar också mer tid än nödvändigt. När vi kommer till de två sista kontrollerna hittar vi fart och energi igen och jagar två herrlag och joggar in som glada 3:or i mål efter 7 timmar och 6 minuter. 60 min efter Haglöfs/Silva och 45 minuter efter FJS. Haha galet att man är nöjd med att vara så mycket efter men tävlar man mot världselit så gör man :)

I nattlägret blir det kallt och regnigt. Mitt knä fyller på sig med blod och det blir stenhårt lindat av tävlingens läkare som är lite klokare än jag (som helst vill punktera knät och tömma det på blod :) ). Vi får i oss varm mat; hinner tramsa och prata med alla andra fantastiska löpare innan vi lägger oss. Eric för att sova: jag för att skaka tänder. Tänkte mer än en gång på natten att jag bra mycket hellre skulle kört de 80 km i ett svep… :)

Dag två såg kartan ut så här:

Nu är det ju bara hemåt som gäller. Vi har pigga ben och springer fort iväg vid starten för de blöta shortsen ger inte så mycket värme…

Jag lurar Eric till ett dumt vägval till tvåan men därefter orienterar vi klockrent. Vi tuffar på med bra fart och håller FJS (som startade 30 min efter oss) i ryggen till 5:e kontrollen. Uppe på denna topp är det snöstorm och jag och Eric tar till sist på oss jackorna. Regnbyxorna får dock vara kvar i väskan :)

Sen orienterar vi jämte FJS nästan hela vägen till 8:an. Urstarka Emil bär all packning och Kristin kör utan och mer än en gång får jag bita ihop för att hålla tempo. Till sexan (nästan bortklippt på kartan… :) ) gör vi en dum gemensam navigeringsmiss på kanske 20 minuter men resten av vägen går vi klockrent. Strax innan 8:an så hjälper inte Erics lina längre och FJS joggar iväg och får en lucka på 5 minuter till mål. Vi jagar på och efter 7 timmar och 56 minuter passerar vi mållinjen. Slalombacken ner var ärligt talat plågsam i benen med fina Roxen står i backen och hejar och ger ny energi.

Under dagen har vi varit lite stressade över att bli omorienterade av fyrorna men vi ökar ledningen till dem med en timme till dag två. Totalt får vi 7:e bästa totalttid bland herrar, mixlag och damer. Haglöfs/Silva slår oss men 1,5 timme dag två men FJS bara med 30 minuter. De två lagen får också tävlingens bästa, samt näst bästa totaltid. Även om det förstås är mycket tid känns det ändå stort att vara så pass nära lag som man i vanliga fall mer ser som idoler :)

Tar med mig galet många fina minnen från helgen. Hejarop och kommentarer om våra shorts, den fina banan, alla roliga medtävlare och alla fantastiska funktionärer. Hade också ett toppensällskap! Eric är stark (och springer…) som en älg, väldigt rolig och en väldigt bra fixare. Vi råkar visst redan vara anmälda till BAMM 70 nästa år.

Till dess ska jag jobba mindre, träna fler backpass än noll (vilket blev summan denna sommar… :) ) och skaffa mig en varmare sovsäck. Nu väntar säsongsvila och semester!

/Maria (som kan vänja sig med årets trend att hamna på pallen :) )